Bastion Nordenskiöld tömdes på bråte sommaren 1996, och då hittade man bastionens fundament. I varje bastion har det funnits en förrådsbyggnad i trä, där man förvarade mat och ammunition. Denna lilla byggnad var matförråd.
Fästningens mörkaste rum finns i Bastion Nordenskiöld, och de kan ha använts som förrådsutrymmen av något slag. Man kan göra en rundvandring in i dem, om man vågar. Var försiktiga så ni inte slår huvudet!
Sjöfästningen Svartholm i tre krig
Det första kriget var Gustav III:s ryska krig 1788–1790. Då var fästningen depå för flottan och inga strider utspelade sig på holmen.
Det andra kriget var 1808–1809 års krig. I februari 1808 marscherade ryssarna in i Lovisa, som de snabbt erövrade. Efter det började ryssarna marschera mot Svartholm från norr, vilket var ett utmärkt väderstreck ur ryssarnas perspektiv. Då man började bygga fästningen antog man nämligen att fienden kommer från söder, från det öppna havet, och sommartid. Allting var färdigställt på södra sidan och där fanns också de bästa kanonerna. På norra sidan fanns enbart några kanoner som stod på murkna lavetter, vilket innebar att kanonerna var svåra att flytta på och rikta. Dessutom märkte man att kanonerna och skottgluggarna inte passade ihop så bra. Det var alltså inte någon lätt uppgift att skjuta mot ryssarna. Situationen på Svartholm var också i övrigt dålig: det fanns endast 700 män i fästningen, och av dem låg 200 sjuka främst på grund av dålig mat och brist på vatten. Det rådde också brist på brännvin, som bland annat användes som läkemedel.
Överlag var manskapet lågt utbildat, men det var inget fel på stridsviljan. Det fanns rentav risk för myteri på holmen, eftersom manskapet ansåg att befälhavaren kommendant Gripenberg var en klen soldat som vid lämpligt tillfälle skulle ge upp genast. Och det gjorde han: fästningen kapitulerade redan den 18 mars 1808, trots att ryssarna inte vid det laget klarat av att förstöra mer än några fönster och en skorsten.
Det tredje kriget var Krimkriget, som utkämpades på 1850-talet. Då kriget bröt ut 1853 skickade man soldater till fästningen, men man märkte snart att fästningen var i dåligt skick. Det skulle ha blivit alldeles för dyrt att reparera fästningen, så fästningen tömdes samma år. Fästningen stod således tom och öde då en engelsk-fransk flottdivision sprängde fästningen i juli 1855.
Följande dag samma sommar ödelades Lovisa stads centrum i en brand. Stadens ledning gav invånarna lov att hämta byggmaterial från Svartholm för återuppbyggnaden av staden. Bland annat härstammar en stor del av tegelstenarna i Lovisa kyrka och Rådhuset från Svartholm.
